Balu Yoga på Din Balans

För inte allt för länge sedan började jag gå på yogaklasser på yogastudion Din Balans i Eskilstuna, ett beslut som jag inte ångrar. Jag har haft tanken i flera år att gå dit men av någon outgrundlig anledning så har det aldrig blivit av. I samband med att jag började på Din Balans väcktes även nyfikenheten på Ashtanga yoga (ännu mer) eftersom Daniela, som yogaläraren heter (helt underbar), undervisar Ashtanga, bland annat. Nu föll det sig även som så att studion bjudit en indisk yogalärare från Goa, Balu, som under vecka 28 hållit i Ashtanga klass, första serien, mellan 6.30-8.30. 

Min erfarenhet av Ashtanga bestod enbart av egenpraktik med hjälp av Youtube men i övrigt ingenting. I samband med Baluveckan anordnade Daniela en introduktionskurs i Ashtanga veckan innan, vilket ju var perfekt för mig. Jag hade haft mycket svårt att hänga med annars.

Så hela denna vecka har jag alltså haft klockan på 05.30, hoppat upp ur sängen, på med yogakläderna, kokat en kopp te, borstat hår och tänder och sedan har jag begett mig av till yogastudion för 2 timmars Ashtangayoga. Klasserna har varit fantastiska, den sista är i morgon. Det gör något alldeles extra att Balu håller i dem. Det ger någon form av extra magi eller känsla till det hela och vetskapen om att han är en av Goas mest uppskattade yogalärare bidrar såklart till att klasserna känts som väldigt innerliga och på riktigt. Idag är det dag 5 av 6. 

Jag känner mig väldigt inspirerad och inriktad på att fortsätta med Ashtangayoga med allt vad det innebär. Jag har kommit till en punkt där jag också bestämt mig för att mer seriöst studera filosofin bakom yoga och påbörja någon form av inre resa för att bli ett bättre jag. Någonting har väckts inom mig, som i och för sig börjat glöda för flera år sedan, men som nu ökat i styrka. En hunger av längtan att upptäcka något mer. 

Tanken slog mig idag att jag kanske borde börja skriva om just det här, kanske är det en spännande resa för mig som jag kan ha glädje av att på något sätt dokumentera och på så sätt ha möjlighet att gå tillbaka till för att utvärdera och reflektera över resultatet, eventuella skillnader och förbättringar i såväl asanas som yogan i det dagliga livet, det yogiska tänket, sättet att leva. Att finna mig själv, att uppfylla mina drömmar och förverkliga mig själv. Är det ens möjligt? I bästa fall kan jag få ner på pränt min egen bloggskildring av min yttre och min inre resa.
Och om inte annat så får det bli en form av egenterapi.

Jag började med yoga för cirka 6 år sedan. Till en början masade jag mig i väg till ett yogapass på Friskis och Svettis, mest på grund av att någon då berättat att yoga var ett bra komplement till Crossfit, vilket jag då brann helhjärtat för. Min uppfattning om yoga var inte direkt positiv, jag hade aldrig förstått varför någon ens över huvudtaget ägnade sig åt yoga. Som jag såg det var det inte att räkna som en träningsform ens då det jag såg framför mig var människor med svagt sinne som satt på mjuka mattor och gjorde så lite som möjligt under en timme eller mer. Jag minns att jag blev oerhört förvånad på mitt första pass. Jag upptäckte hur fasligt stel och orörlig jag var och även hur svårt och ansträngande vissa rörelser var. Mina armar skakade sönder i krigare II. 

Dagen efter och dagen efter det utgjordes av en ny form av träningsvärk som jag aldrig trott att man kunde få av yoga. Jag tyckte ändå att det var ganska skönt och jag fortsatte att gå en gång i veckan. Det började med att jag önskade mer rörlighet men i takt med tiden så kom även annat på köpet. Jag började förstå vikten av att andas och jag upptäckte att ett lugn infann sig som jag inte tidigare känt. Det var där det började kan man säga. 

Friskis och Svettis byttes ut till yogastudio i Kolbäck, Ayoy, med den fantastiska läraren Angelica Schäfer. Här blev det en annan sorts närvaro och yogan blev mer fördjupad  och jag blev allt mer förälskad. Jag började yoga hemma, mestadels med Adriene på Youtube, jag gick på olika workshops allt mer ofta och så har det fortsatt sedan dess. Jag har även utbildat mig till yogainstruktör via Aerobic weekends med Malin Berg som lärare. Jag har dock valt att inte axla den rollen än. Jag anser inte att jag kommit så pass långt i min egen praktik att jag kan anse mig redo att vägleda andra. Jag tänker mig betydligt längre erfarenhet och förståelse för yoga för att jag ska kunna känna att jag ger det jag vill ge till andra. Tanken på yogalärarutbildning finns men i första hand för min egen skull så som jag tänker just nu.

Ibland har jag haft kortare uppehåll där yogan fått ge vika för annan träning, framförallt crossfit, löpning eller styrketräning på gym men ganska snart så har det blivit tydligt för mig att jag då saknat yogan. Något har liksom saknats och jag har haft upplevelsen av att jag tagit kliv tillbaka i min utveckling på något sätt. Jag vet inte varför yogan fått ge vika. Det har bara blivit så, jag har hamnat i någon form av "ursäkteri" där tiden fått skulden. "Jag har inte tid" eller ännu bättre"jag orkar inte". Yogan är en del av mitt liv numera, oavsett annan träning. 

Jag håller fortfarande på med crossfit men inte alls i samma utsträckning som förr. Jag har inga ambitioner att bli superstark och kunna lyfta megamycket på skivstången. Jag håller det på en nivå som jag anser passa mig men inte alls lika intensivt och hårt som förr.

Tanken med mitt bloggande är alltså att skriva min upplevelse, så som jag tänker och känner. Mina reflektioner, tillbakablickar, min vardag och min utveckling. Vill du ta del av mina tankar och min upplevelse så är du varmt välkommen!

Namaste!