Mama Snail

När man startar en blogg är det svårt att veta var man ska börja. Jag bestämde mig för att helt enkelt bara börja skriva och sluta krångla till det för mig. Jag var ute och gick på en av mina längre promenader och det var då jag bestämde mig för att börja skriva om det som snurrar i mitt huvud och vardag, ett sätt att ge mig själv perspektiv och även för att jag tycker att det är roligt att skriva helt enkelt.

Varför heter min blogg "Mama Snail Yoga"?

Jag fick namnet av min ena dotter som vid ett tillfälle befann sig i samma rum som mig när jag yogade till Adriene på Youtube. I slutet av sessionen så säger ju Adriene "Namaste" men uttalar det lite som "naamasteeej" vilket i min dotters öron lät som "mama snail"! :) Efter det har det blivit ett vedertaget namn på mig från bägge döttrarna.

tisdag 17 juli 2018

Min inre trädgård

I boken, "Munken som sålde sin Ferrari", beskrivs att man ska vårda sitt inre på samma sätt som man vårdar sin trädgård. Man kan föreställa sig, visualisera, att man sitter i sin trädgård, andas lugnt och stilla, ser sig omkring. Man ser en välskött trädgård med ljuvliga blommor, buskar, dofter och toner av fåglar, en varm bris, solen som strålar in mellan träd. Man kanske har rinnande vatten i en liten oas, ja, man ska se det framför sig så som man önskar att ens inre trädgård ska se ut.

Jag började dagen idag med att gå ut på trädäcket vid poolen och köra hela första serien Ashtanga. Jag kände mig ganska trött och ordentligt stel. Jag har sovit ganska hackigt under natten då jag vaknat flera gånger och tittat på klockan. 

Jag har ett jobb som innebär jour och inatt hade jag sökaren, vilket innebär att SOS-alarm kan söka mig när som helst när det är någon som behöver hjälp av sociala skäl. Det kan handla om barn som far illa, vuxna som behöver akut hjälp till följd av missbruk mm. Innan jag somnade hade jag ett ärende hängandes eftersom ett  HVB-hem ringt och meddelat att en ungdom avvikit under kvällen. Frågan var nu alltså om jag behövde fixa med en handräckningsbegäran och faxa denna till polisen, vilket då innebär att jag måste åka in till kontoret för att, på stenålders vis, faxa över en blankett till polisen. Vi kom överens om att HVB-hemmet skulle höra av sig till mig runt midnatt eller därefter. Jag har alltså väntat på ett samtal (sökning) hela natten som aldrig kom. Jag  förmodar att ungdomen återvände...

Nåväl, jag klev upp vid 08 och gick då ut och yogade. Kom på mig själv att jag kände mig stressad, trots att jag andades bra och försökte fokusera. Tankarna virvlade och stressen satt och skrek "åh, vilken tid det tar, är du aldrig klar?" "Nu har maken säkert gått upp och sitter och äter frukost" och så där höll det på. Jag försökte då tänka att "det är bara tankar, låt det vara så. Titta på dem, håll i dem. Det är bara tankar, inget annat." Jag tycker att det faktiskt hjälpte lite, det händer något intressant när man tänker så där.

Jag återkom även till min inre trädgård och såg att jag satte mig till ro för att beskåda den skönhet som finns där. Tyvärr är problemet att jag i tanken återkommer till att se vår trädgård bakom huset. Och den är inte att förknippa med skönhet. Inte alls. En stor och torr gräsmatta med 80% mossa, torra grenar som hela tiden blåser ner från de gigantiska träden som ger skugga åt hela baksidan. Allt bråte som samlats på hög som ska sågas ner till ved, en gammal skateboardramp som förlorat livsglädjen och som ser ut att lida av allt skräp från löv och kvistar och skrot som hamnat (som sonen i huset lagt där) i dess svank. Jag vet inte...jag känner inte direkt sinnesro när jag ser detta. Jag behöver hitta en annan trädgård om detta ska fungera.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar