- Vad i ditt liv gör dig som allra mest lycklig?
- Vad tackar andra människor dig för?
- Vad är du duktig på?
- Vem är din största förebild och varför?
- Tänk dig att du vunnit 100 miljoner på Lotto. Vad skulle du göra?
- Vilka ämnen hör man dig oftast diskutera och försvara?
- Vilken är din favoritavdelning på biblioteket?
- Om du skulle skriva en bok, vad skulle boken heta och vad skulle den handla om?
- Vilka yrken tycker du verkar spännade, mfl.
Jag hittade några av frågorna på klokegard.se
Tanken med att finna sin passion är att ägna mer tid åt den, att få in mer av passionen i sitt liv för att på så sätt öka sin livsglädje, markant. I de bästa av världar kan man även få in passionen i sitt yrkesliv och på så sätt blir jobbet en glädje och inte ett nödvändigt ont för att försörja sig. Tänk om man hade ett jobb som man verkligen älskade och upplevde som en frihet, inte ett jobb!
Nåväl, jag funderade en hel del över vad som egentligen är min passion. Visst, jag tycker om att måla men gör det inte så mycket längre eftersom jag lessnat på att inte kunna vara någonstans utan att det att det stör andra eller mig. Jag vill ha en ateljé där allt kan ligga framme, där jag kan stänka hur mycket som helst utan att det gör något.
Men annars? Det jag kom att tänka på är att jag ägnat väldigt mycket tid åt det mänskliga sinnet på det ena eller andra sättet. Redan i gymnasiet kunde jag sitta och läsa psykologi och psykiatri på min fritid för att jag tyckte det var intressant. Jag har alltid fascinerats av människor som på något sätt upplevt övernaturliga saker. Inte spöken utan mer religiösa upplevelser eller vad jag ska kalla det. Jag är inte troende, jag tror inte på någon Gud. Jag tilltalas av buddhistisk och hinduisk filosofi då mycket av dessa är mer som visdom och klokhet där du själv är din Gud, en del av helheten. Med det sagt tycker jag det är spännande med människor som lever med någon form av övertygelse och riktning i livet.
Jag intresserar mig för andra människors liv. Jag fascineras av ta del av andra människors liv och livsöden. Jag tycker det är spännande. Människor är som böcker, alla har sin historia som jag kan lära av.
När jag på jobbet steg i graderna började jag intressera mig för personlig utveckling och det grep tag om mig ordentligt. I mitt jobb som ledare hade jag ibland planeringsdagar som innehöll övningar för personalen, det kunde handla om att lära känna eller att visualisera framåt mm. Jag minns att jag trivdes väldigt bra med detta. Det var också uppskattat och den feedback jag fick värmde.
När jag haft problem med olika saker på jobbet så har jag sökt efter lösningar via böcker, försökt omvandla teori till min praktik. Det kan ha handlat om besvärliga medarbetare, att få andra att växa, att skapa en god och effektiv arbetsmiljö mm.
Yoga har ju osökt återkommit som svar de frågor jag ställt mig själv. Jag inser att även yogan innehåller personlig utveckling i väldigt hög grad, även om jag från början såg yoga som isolerat, mer eller mindre, fysisk aktivitet.
Jag tycker om att skriva. Det har jag alltid gjort. Jag skrev dagbok som barn, hade lätt för mig att skriva i skolan, jag har skrivit i anteckningsböcker i dagböcker om allt möjligt, skrivit för mig själv och skrivit till andra. Jag har som socialsekreterare skrivit oerhörda mängder utredningar och allt där till och själva skrivandet har aldrig varit ett problem för mig, det är där tiden rusar iväg och jag har lätt att hitta flow.
Så passionen i ett nötskal så här långt, så som jag tänker nu: Yoga, (träning), temat personlig utveckling, för såväl mig själv som andra, människors liv, skriva.
PS! Makens passion är musik, träning och att hjälpa andra till framgång. Jag kan bara konstatera att han redan lever efter sin passion i hög grad :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar