Mama Snail

När man startar en blogg är det svårt att veta var man ska börja. Jag bestämde mig för att helt enkelt bara börja skriva och sluta krångla till det för mig. Jag var ute och gick på en av mina längre promenader och det var då jag bestämde mig för att börja skriva om det som snurrar i mitt huvud och vardag, ett sätt att ge mig själv perspektiv och även för att jag tycker att det är roligt att skriva helt enkelt.

Varför heter min blogg "Mama Snail Yoga"?

Jag fick namnet av min ena dotter som vid ett tillfälle befann sig i samma rum som mig när jag yogade till Adriene på Youtube. I slutet av sessionen så säger ju Adriene "Namaste" men uttalar det lite som "naamasteeej" vilket i min dotters öron lät som "mama snail"! :) Efter det har det blivit ett vedertaget namn på mig från bägge döttrarna.

måndag 16 juli 2018

Saknar Balu

Igår var sista Ashtanga klassen med Balu på Din Balans. Sex fantastiska dagar som betytt väldigt mycket för mig. Jag är glad över att ha hittat ashtangan och jag tycker verkligen om denna form av yoga. Det mer disciplinära, en ordningsföljd som alltid gäller och en närhet till det meditativa. De flesta av oss gjorde serien i ledd vinyasa. Några deltagare, som hållit på länge, körde Mysore style (innebär att var och en tränar i sin egen takt medan läraren ger individuella justerigar vid behov) och framförallt en man var oerhört vig och kunde slå knut på sig själv verkade det som. Han berättade att han utövat ashtanga i många år och höll vanligtvis till i Uppsala.

Hur som helst så är det idag måndag. Det är slut på min semester. Jag börjar jobba kl 15.00. Det är vilodag från Ashtangan eftersom vi började på en tisdag och vi har kört i 6 dagar. Om man följer den traditionella undervisningens rekommendation och utövar regelbunden träning sex gånger i veckan, sker en pågående rening av kroppen och ställningar utvecklas jämnt, sinnet blir fyllt av energi och klart, och övningarna får en daglig rytm. Traditionellt har man lördag som vilodag (Räisänen, 2005) men nu har det blivit måndag för min del.

På min vilodag åkte jag och maken till crossfit Fristaden och körde ett pass som maken kombinerat  (han är coach i den boxen). Jag körde förhållandevis lätt, jag vill inte att kroppen ska dra ihop sig och bli helt "stiff" nu efter dessa sex dagar då saker och ting börjar "släppa" i min kropp. Det är så typiskt, om jag kör med tunga vikter så blir jag ofta väldigt stel och otymplig. Hur som helst så avslutade jag i alla fall med de avslutande positionerna i första serien och det blev även huvudstående.

Jag är långt ifrån superrörlig men jag har ändå blivit betydligt mer rörlig än för några år sedan. Jag klarar vissa asanas (positioner) som jag tidigare inte alls klarade. Men jag har mycket kvar att lära och vissa övningar behöver jag skala ner.

Min största utmaning är nog egentligen det som pågår inuti min kropp. Att hitta lugnet och bibehålla det. Jag har lätt för att bli irriterad på skitsaker, framförallt hemma. Vardagsbestyr som tvätt och plock kan många gånger få mig helt ur balans. Och- det beror ju på hur jag tänker vet jag ju. Jag undrar hur jag tänkte den gången som jag skrek rakt ut på övervåningen och skickade ner hela tvättkorgen med blöta kläder i ner för trappen. Tvättställningen fick också åka med ner. Jag är smått imponerad över det utbrottet. Vilken total brist på inre kontroll. Men det kan väl bara bli bättre. Jag ser framför mig hur lugn och fin jag är. Lugn och fin, lugn och fin, lugn och fin.

Om du fortsätter din kamp mot de svagare tankarna som lyckats smyga sig in i ditt inre palats genom åren, kommer de till slut att förstå att de inte är önskade. De kommer att dra sig tillbaka likt oönskade gäster...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar