Mama Snail

När man startar en blogg är det svårt att veta var man ska börja. Jag bestämde mig för att helt enkelt bara börja skriva och sluta krångla till det för mig. Jag var ute och gick på en av mina längre promenader och det var då jag bestämde mig för att börja skriva om det som snurrar i mitt huvud och vardag, ett sätt att ge mig själv perspektiv och även för att jag tycker att det är roligt att skriva helt enkelt.

Varför heter min blogg "Mama Snail Yoga"?

Jag fick namnet av min ena dotter som vid ett tillfälle befann sig i samma rum som mig när jag yogade till Adriene på Youtube. I slutet av sessionen så säger ju Adriene "Namaste" men uttalar det lite som "naamasteeej" vilket i min dotters öron lät som "mama snail"! :) Efter det har det blivit ett vedertaget namn på mig från bägge döttrarna.

måndag 6 augusti 2018

Mitt Dalarna

Jag och mina tjejer har varit i Dalarna under helgen och hälsat på min mamma och hennes man. De bor i Limedsforsen/Lima, där även jag bodde en stor del av min uppväxt. 

Det blir tyvärr inte så ofta som vi åker upp, egentligen väldigt dumt, då det inte är så fasligt långt trots allt. Ca 4 timmars bilresa. Tar man det lugnt och stannar lite här och där så blur ju själva resan också trevlig.

Jag träffade även min kusin som jag inte sett på ca 12 år. Sist vi sågs var det på min mormors begravning i Venjan. Sylvia som hon heter, bor med man och två söner i Nya Zeeland sedan 5 år. Hennes man är från NZ och de har bott där även tidigare. De bodde i Stockholm i många år men sen blev det tillbaka till NZ. 

Det var så roligt att ses igen, kul att träffa hennes barn, min morbror och hans fru. Supertrevligt att spendera dagen i Venjan och besöka mormor och morfars gamla hus som numera är morbrors sommarställe!

Jag längtar tillbaka till både Venjan och Lima. Helgen var alldeles för kort den här gången. Mina tjejer känner likadant, de ville inte åka hem. Mamma och hennes man var pigga och glada, det var en helg som gav positiv energi på många sätt! Så, ytterligare ett mål att skriva ner är att åka till Dalarna lite oftare. Ju äldre jag blir, ju vackrare blur det där uppe tycker jag. Närheten till skog, berg, dal, vatten, djur är verkligen ett livselixir. Det är lite märkligt hur man förändras genom livet. Förr, betydligt yngre, så var Dalarna ingenting. Jag såg med andra ögon då, sökte efter annat, mer puls, mer hålligång, spänning osv. Nu söker jag efter lägre puls, lugn och ro, det vackra i naturen, frisk luft osv.Det här gör mig lycklig. Det enkla och magnifika som finns, helt gratis. 

Nu är det måndag igen och jag har att infinna mig på jobbet igen med allt vad det innebär. Känner mig lite sorgsen över den korta helgen men oändligt tacksam och glad inuti, djupt där inne liksom. 

Jag konstaterar att jag behöver komma bort ibland, bort från vardag. Att besöka Dalarna är inte så långt borta, jag behöver göra det mer medan tid är. På bilden badar tjejerna i Ludvika, ett av våra stopp längs vägen :)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar